Denna sida är tillägnat minnet av
Josefine Pettersson
90-08-31 * 08-11-04
Vi fotograferade ingenting under begravningen, de minnena finns för alltid i våra hjärnor. Det var otroligt vackert, men ingenting vi ville ha bilder på för att komma ihåg. Det gör vi garanterat ändå,för det var den värsta dagen i våra liv.
Vi valde att bara ta kort på blommorna som lades på hennes gravplats.
Josefines gravsten valde vi med stor omsorg, vi ville verkligen ha det finaste till vår ängla skatt, en sten som skulle symbolisera det som var Josefine. Vad skulle passa bättre än ett hjärta! Josefine hade ett mycket stort hjärta där varje människa var unik för henne på olika sätt. Hon hade sån omsorg om andra hela tiden, och att hon själv var sjuk tänkte hon inte så ofta på. Hon sken som solen de flesta dagar och älskade livet. Kanske var det så, att hon levde så fullt ut och tog vara på varje dag, för att hon innerst inne visste att hon kanske inte skulle få uppleva morgondagen. Hon var vår glädje vårt hopp, vårt allt, vår underbara ängla skatt. Vi är så tacksamma att få haft henne till vår dotter.
Josefine hade en vit kista med röda rosor som dekoration. När sedan alla handbuketter hamnat på kistan så var det ett berg av blommor, så fint. Runt hela kistan, på stengolvet, låg och stod blomster arrangemang i alla möjliga färger. Ljus brann runt hela kistan.
Josefines begravning ägde rum den 21 november 08
i Norbergs kyrka. Begravningsgudstjänsten hölls av Jörgen Eriksson.
Det var en solig och kall fm då Josefines begravning hölls. Kyrkan var nästan fylld med människor som ville ta ett sista avsked av Josefine.Det var en väldigt fin begravning.Vi hade själva valt musiken.
Först spelades, jag fick låna en ängel (shirley Clamp) för det var ju så det var, vi fick låna vår ängel!
Som låt två, spelades Ronjas visa vid lägerelden, just för att Josefine var vår alldelens egna Ronja, alltid orädd och modig, ända till slutet.
Låt tre, var sången Josefine av Chris Rea, en låt som var vår låt till Josefine, för alltid vår finaste skatt!
Den sista låten, viskar en bön med Peter Jöback, en underbar låt som ger oss hopp om ett liv efter detta! Önskar så att vi får träffas igen och vara tillsammans!